Runstenar

I Sverige finns mer än 4 000 runinskrifter med budskap och meddelanden som sträcker sig från 200-talet och in i nyare tid. De utgör de äldsta bevarade originaldokumenten på det svenska språket och är därför en viktig länk till vår historia. De flesta ristades under 1000-talet.                                                                                            Perioden när man ristade runminnesmärke efter en avliden släkting var kort men intensiv. Den varade inte i mer än drygt 100 år.                                                                                                                                                         Seden att resa runstenar verkar ha varit starkare i Uppland än någon annanstans i Sverige. Inte mindre än 1 300 stycken har hittats här.                                                                    

Landet höjer sig fortfarandet upp ur vattnet sedan det blev nedtyngt av inlandsisen under istiden för många tusen år sedan. Många uppländska runstenar som restes vid strandkanten vid någon vattenled, som människorna på vikingatiden färdades på, står därför långt uppe på land idag. Sedan vikingatiden har landet höjt sig så mycket som 5 meter i Uppland. Det betyder att allt land som ligger lägre än 5 meter över havsytan idag var sjö på vikingatiden.

U 530
U 530

U 530

Orme och Holmvid och Holmfast läto
resa stenen efter Brodd, sin gode fade
r.

Detta var en runsten i Norrtälje som försvann. Den hittades i kvarnströmmen i Norrtäljeån, plockades upp och avtecknas av antikvarien Johannes Haquini Rhezelius år 1633. Tio år senare var stenen sönderslagen, och endast ett fragment kunde återfinnas, inmurat i en källarmur. Även detta fragment, som fanns kvar i slutet av 1600-talet försvann senare, möjligen i samband med att ryssarna brände Norrtälje år 1719

År 2003 upptogs arbetet med att återskapa stenen med stöd av föreningarna Roslagens Fornminnes- och Hembygdsförening och Föreningen sjuhundraleden. Arbetet gick till runristaren Karl Krister Dahlberg och hans företag Kalle Runristare på Adelsö. Stenen avtäcktes den 6 juni 2004 och placerades på ungefär den plats där den låg när man hittade den år 1633.

License: Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

U 539
U 539

U 539

Djärv och Orökna och Vige och Joger och Gerhjälm, alla dessa bröder lät resa denna sten efter Sven, sin broder. Han blev död på Jylland. Han skulle fara till England. Gud och Guds moder hjälpe hans själ bättre än han förtjänade.

Runinskrift U 539 är en runsten vid Husby-Sjuhundra kyrka i Norrtälje kommun. Den är nu placerad utanför kyrkans sydvästra hörn, till höger om huvudingången.

Stenen påträffades inmurad i kyrkväggen vid ombyggnadsarbeten 1728. Den är långsmal som en hög granitpelare och bär runor på tre av sina fyra sidor.                                                                                         Stilen som kallas RAK daterar den till tidsperioden 980-1015. Stenen är korsmärkt.

License: Creative Commons Attribution 2.5

U 540
U 540

U 540

Erik och Håkon och Ingvar och Ragnhild, de ... Han blev död i Grekland. Gud och Guds moder hjälpe hans själ.

Runinskrift 540 står utanför Husby-Sjuhundra kyrka bredvid U 541 på norra sidan av kyrkans yttervägg. Runstenen är ett fragment. En del av stenens topp samt den högra sidan saknas. På grund av skadan saknas en större del av runslingan. Det är oklart vem bröderna Erik, Håkon och Ingvar samt kvinnan Ragnhild ville hedra med runstenen eftersom namnet och släktskapet lär har funnits i de förlorade bitarna av runslingan. Den personen har dock dött i Grekland, ett öde som återkommer på ett flertal runstenar i Uppland.                

Vid Rimbo kyrka finns U 513, som också restes av bröderna Erik, Håkon och Ingvar tillsammans med en fjärde broder Anund åt sin femte broder Ragnar. Eftersom Anund inte längre nämns bland bröderna som reste  U 540 kan man anta att det är just Anund som dog i Grekland.      Stenen dateras till 1000-1100-talet.

License: Creative Commons Attribution 2.5

U 541
U 541

U 541

Här ligger Sigrev, broder till ... Och Öpir ristade runorna.

Runinskrift U 541 är en runsten som tillsammans med U 539 och U 540 står uppställd utanför Husby-Sjuhundra kyrka, Husby-Sjuhundra socken i Uppland.

Stenen är ristad av den välkände runmästaren Öpir som var mycket produktiv i Uppland under 1000-talets andra hälft och ornamentikens tillknixade slinga är ett utmärkt exempel på Urnesstil.                            Texten avviker från den sedvanliga ristningen och har tjänat som gravsten. Stenen dateras till 1000-1100-talet e.Kr.

License: Creative Commons Attribution 2.5

U 513
U 513

U 513

Anund och Erik och Håkan och Ingvar reste denna sten efter Ragnar, sin broder. Gud hjälpe hans ande.

Runinskrifte 513 är inmurad ca 1 m ovanför markytan på utsidan av den östra korväggen i Rimbo kyrka. Runorna vetter utåt och är väl bevarade, en liten del av den tidigare toppen av runstenen är dock bortslagen.

Vid Husby-Sjuhundra kyrka, 8 km längre österut, finns U 540, som också restes av bröderna Erik, Håkon och Ingvar tillsammans med Ragnhild. På denna sten saknas den delen av inskriften som berättade åt vem den restes. Eftersom brodern Anund inte längre står med bland de som reste U 540 kan man anta att det är just han som dog i Grekland.

U 518
U 518

U 518

Torgärd och Sven de lät resa denna sten efter Ormer och Ormulv och Fröger. Han slutade sitt liv norrut i silu och de andra ute i Grekland. Gud hjälpe deras ande och själ.

Det finns en alternativ tolkning där Fröger slutar sitt liv på Ösel.

Stenen är från tiden kring 1030 och står på ett gravfält i Västra Ledinge i Norrtälje kommun.                                          Runstenen är av grå, grovkornig granit med mörkare färginslag.                                                                              Stenen lagades och restes på sin ursprungliga plats 1942.

Fröger finns också omnämnd på en samtida runsten i Gävle, Söderbystenen. Eftersom Fröger är ett ovanligt namn är det inte osannolikt att båda texterna syftar på samma Fröger.

Licens: Public domain

U 519
U 519

U 519

Jobjörn och ... reste ... till minne av Gerbjörn, sin fader. Tolir högg dessa runor ... Gud ...

Salmungestenen står vid sidan av Riksväg 77, mittemot uppfarten till Salmunge återvinningsstation.

Runstenen har varit känt sedan 1600-talet. Ornamentiken och den omvända riktningen av runslingan skiljer sig från andra runstenar i Uppland. Runorna är välformade men det finns några sekvenser i slingan som inte går att tolka. I den Samnordiska runtextdatabasen skrivs att Ristaren verkar runkunnig men ej skrivkunnig.

Inskriften börjar vid rundjurets huvud längst ned på högra sidan stenen. Runslingan går sedan motsols längs ytterkanten. Runorna själv pekar mot insidan av runslingan. Båda dessa egenskaper är atypiska för runstenar i Uppland. Dessutom innehåller inskriften ett flertal runkombinationer som inte har kunnat tolkas.

License: Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

U 529

Sikahällen är en "runristning" belägen på en berghäll i Sika, Frötuna socken, söder om Norrtälje

Runinskriften tros vara från 1100-talets första hälft och består av en inramad, kvadratisk bild med runliknande tecken i det yttre ramverket. Bildens motiv har tolkats föreställa en korskrönt kyrka med präst vid altaret och församlingsbor som deltar i en gudstjänst, medan ramens tecken syns sakna en språklig betydelse och eventuellt kan vara utfyllnad.

License: Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

Skapa din hemsida gratis! Denna hemsidan är skapad via Webnode. Skapa din egna gratis hemsida idag! Kom igång